Okej:
På Torpareskolan finns ett mystiskt rum, som endast den tillbakedragne vaktmästaren "Jan" har nyckel till. En dag upptäcker våra huvudpersoner "Lisa" och "Johan" att deras vän "Kenneth" inte har kommit till skolan. Deras fantasi skenar iväg om hur vaktmästaren har låst in Kenneth i det mystiska rummet, på grund av en tidigare bagatell. (Exempelvis att Kenneth kastat en snöboll på vaktmästaren, eller liknande.) Lisa och Johan bestämmer sig för att spionera på vaktmästaren och ta reda på om deras vän faktiskt blivit inlåst! Genom historiens gång tätnar mystiken runt vaktmästaren: vad döljer han bakom den store järndörren?

Lisa och Johan lyckas få tag på nyckeln till det mystiska rummet. Det visar sig att vaktmästaren har odlat bananer och tomater där inne. Vaktmästaren upptäcker intrånget, och förklarar att han håller dörren låst för att de andra lärarna inte ska upptäcka att han har ett bananplantage i skolan. "Jan" visar sig vara en hyvens kille. Han bjuder barnen på bananer. Kenneth kommer tillbaka, det visar sig att han bara var hos tandläkaren. Alla blir glada och alla blir vänner.

Själva syftet med sagan är att man inte ska vara fördomsfull mot människor man inte känner. I det här fallet ska vaktmästaren vara mycket utstött och alla ska tro att han är elak, trots att så inte är fallet.

Än så länge är allting väldigt flummigt, men vi har en story. Jag återkommer när detaljerna är finslipade. Men seriöst Roddan, detta blir en succé. Vi lever på 2000-talet och kan inte annat än misslyckas med en storyline som denna. Vi äger!

Fred ut!
Grane